Attila förekommer i de nordiska fornaldarsagorna under namnet Atle.
Han blev kung tillsammans med sin bror Bleda efter farbrodern Rua.
Tillsammans ledde de erövringskrig fram till Bledas död 445;
Bleda ska ha dödats under en jaktutflykt, och det påstås att det var
Attila som beordrade mordet på brodern.

Han erövrade stora områden och samlade stora rikedomar som gäld.
Östromerska riket betalde t.ex. 230 kg guld årligen för att slippa
plundring. Skatter har hittats på flera ställen i Västergötland.
Bland annat i Timboholm, Inte långt från Flistad. Där har man hittat
Sveriges största guldskatt. Den är från år 450 e.kr. och väger 7.4 kg
innehållande armringar och tackor av 23-24 carat guld. Kommer från
ca. 1570 nedsmälta solidus, del av Kung Attilas tribut från
östromerska riket 440 e.kr.

Detta var en oerhörd förmögenhet vilket man förstår av att en romersk
soldat fick en sold på 5 solidus årligen. Vilket innebär att skatten
kunde räcka till betalning åt drygt 300 soldater under ett år.
 
Hunnerna kontollerade ett stort område ända till östersjön i norr.
Att de hade kontakt med nordmän visar guldskatten man hittat i Timboholm utanför Skövde.
 
Deras framgång berodde på att de var skickliga ryttare som kunde skjuta sina
pilar träffsaäkert under ritt. Pilbägarna var avancerat byggda av laminat
som gjorde dem kraftfulla. Detta var kinesisk krigskonst som kom till Europa.
De kunde inte bekämpas med infanteri utan en övergång till kavalleri blev
nödvändig. 

Hunnernas område år 450 e.kr.



Hunner i Skandinavien.
Wilhelm Otto

I dessa anteckningar redogör jag för två av Lotte Hedagers tema i hennes bok: Iron Age Myth and Materiality – an Archaeology of Scandinavia 400-1000. Routledge. London and New York (2011). I det första temat återuppväcker hon Niels Lukmans avhandling från 1943, som lanserar hypotesen att hunnerna dominerade skandinavisk politik under flera decennier före AD 455. I det andra behandlar hon ett mentalt utvecklingsskede i utveckling mot kartor.

I Prologen till Snorres Edda berättar Snorre (i en redogörelse för sin världsbild som bl.a. introducerar hunnernas ankomst till Skandinavien) att vid världens mitt byggdes en gång det ståtligaste hus och boställe som någonsin funnits. Det hette Troja medan vi kallar det Turkland. I staden där byggdes det mycket större, vackrare och med större konstskicklighet än på andra ställen. Där fanns tolv kungadömen och en överkonung och under varje kungadöme låg många länder. I staden fanns tolv huvudspråk och hövdingarna var i alla avseenden överlägsna andra män i hela världen.

Där fanns en kung som hette Munon eller Mennon som var gift med överkonungen Priamos dotter. Så berättar Snorre om Munons ätt, om hans son som vi kallar Tor och dennes bravader. Och i norra delen av världen mötte Tor en spåkvinna, som hette Sibylla, men som vi kallar Siv. Ingen kan berätta om Sivs härkomst men Tor gifte sig med henne. Deras son var Loride och han liknade sin far. I trettonde ledet fanns en son som hette Fridleif och han fick en son som hette Voden, honom kallar vi Odin. Han var framstående både i visdom och i färdigheter. Hans hustru hette Frigida, henne kallar vi Frigg. Oden var spåkunnig och likaså hans hustru. Tack vare sin spåkonst blev Oden varse att hans namns skulle bli hågkommet och hedrat framför andra kungar i norra delen av världen. För den sakens skull begav han sig på färd från Turkland. Han tog med sig ett stort följe, ungt folk och gammalt, män och kvinnor, och med sig hade de många dyrbara ting. De stannade inte på färden förrän de kom norrut till det land som nu kallas Saxland. Där vistades Oden en lång tid och lade under sig vida områden i landet.

Oden satte tre söner att styra landet. Odens andra son hette Beldeg, vi kallar honom Balder. Han ägde det land som vi nu kallar Västfalen. Hans sonson kallar vi Frode. Odens tredje son hette, hans son Rere. De släktleden rådde över det som nu kallas Frankland, och därifrån kom den ätt, som kallades völsungarna. Från alla dem har det kommit många och stora ätter. Sedan började Oden sin färd norrut och kom till ett land som då kallades Reidgotaland, och nu heter Jylland. Han lade under sig allt han önskade i det landet och satte sin son Sköld att härska där. Hans son hette Fridleif och därifrån kommer den ätt som kallas sköldungarna. Det är danakungarna.

Sedan for Oden norrut till det som nu heter Svitjod. Där fanns en kung som hette Gylfe, och när han hörde att asiamännen, som kallades asar, hade kommit dit, for han dem till mötes och erbjöd Oden så mycket makt i hans rike som han önskade. Och sådan välgång följde deras färd, att var de än vistades i länderna blev skördarna ymmiga och freden god. Alla trodde att det var deras förtjänst, eftersom stormännen såg att de var olika andra människor de hade sett, både i skönhet och visdom. Oden tyckte att landet där var vackert och behagligt, och valde en plats för sin stad, som nu heter Sigtuna. Där utsåg han hövdingar på samma sätt som i Troja, satte tolv ledare att döma efter landets lagar och skipade all rätt, som det hade gjorts i Troja, och turkarna var vana vid.

Därpå färdades han norrut ända till havet, som de trodde låg runt alla länder. Där satte han sin son över det rike som nu heter Norge. Han hette Säming och Norges kungar räknar sin härkomst från honom, liksom också jarlarna och andra mäktiga män, som det berättas i Haleygjatal. Och Oden hade med sig sin son som hette Yngvi och var kung i Svitjod och från honom kommer de ätter som kallas ynglingar.

Dessa ätter blev så stora att de spreds över Saxland och därifrån upp över hela norra delen av världen och asiamännens språk blev modersmålet i alla de länderna. Många menar att man kan se på deras förfäders namn, som finns upptecknade, att de namnen följde med språket och att asarna förde språket norrut till denna delen av världen, till Norge och Svitjod, till Danmark och Saxland. Och i England finns det gamla namn på land och platser som man kan förstå är givna på ett annat språk än detta.

Kommentar.

Att idag läsa Snorres, tydligen mycket ärliga, redogörelse för hur han trodde att ”asiamännen” kom till Nordeuropa är synnerligen tankeväckande. Följde även asiamän med angler och saxare till sydöstra England och etablerade sig c:a år 450 med dem där? Wikipedia talar om möjligheten. Hade Boewolf en relation till asiamännen? Boewolf ansågs vara göt. Och goterna var tidvis i ett klientförhållande till hunnerna.(Med klient avses goternas beroende till hunnerna). Svitjod är i första hand Sverige, i andra hand också vissa områden i Gårdarike, d.v.s. det rusiska Kievriket; Svitjod hin mikla (ungf. Storsverige) och ev. Svitjod hin kalda (det kalla Svitjod).